Heidi Eriksson: ”Jag vill hitta lösningar där alla känner sig inkluderade”

Heidi Eriksson har läst specialpedagogprogrammet på MDH.

– I stort sett hela mitt yrkesverksamma liv har jag arbetat med barn - den mesta tiden på förskola med barn mellan ett och sex år. Jag vill hitta lösningar där alla känner sig inkluderade. En miljö där alla är lika mycket värda och där olikheter är den "normala" kulturen, säger Heidi. 

Vad jobbar du med idag?

– Idag arbetar jag som specialpedagog i Västerås stad på "Förskolans specialpedagogiska stödenhet".  Jag är en av sex specialpedagoger som arbetar på uppdrag av stadens kommunala förskolor. Mina arbetsuppgifter är att stödja förskolepersonal i det pedagogiska arbetet på individ- grupp- och organisationsnivå. Jag kan erbjuda konsultation, handledning och vara en kvalificerad samtalspartner i specialpedagogiska frågeställningar. Jag håller också  utbildningar i bland annat "Vägledande samspel/ICDP". ICDP står för International Child Development Programme. Vägledande samspel/ICDP är ett hälsofrämjande program som uppmärksammar det positiva samspelet. Programmet baserar sig på modern utvecklingspsykologi och teorier om lärande och samspel. Vägledande samspel/ ICDP är ett förhållningssätt som grundar sig på FN:s konvention om barns rättigheter.

Vad är det bästa med ditt jobb?

– Det bästa med mitt jobb är att handleda och att utbilda förskolepersonalen. Det ger mig möjlighet att stärka förskolepersonalen i sina uppdrag, vilket i sin tur gynnar barnen.

På vilket sätt har du haft nytta av din utbildning i arbetslivet?

– Genom utbildningen har jag fått ny kunskap om specialpedagogik, men jag har också fått bekräftelse på det jag redan kunde. Jag har också haft nytta av utbildningen genom de olika verktyg som jag fick lära mig och som jag använder i min yrkesprofession idag.

Vad var det bästa med utbildningen? 

– Det fanns många bra saker med utbildningen. Jag fick möjlighet att ta del av aktuell forskning, fick med mig ny kunskap och sist men inte minst alla diskussioner och samtal med andra som har liknande intresse för specialpedagogiska frågor och dilemman.

Hur ser du på framtiden?


– Jag ser att det finns ett behov av specialpedagoger ute i våra verksamheter. Förskolepersonal behöver stöd och handledning kring dilemman. Men de behöver också någon som lyssnar på dem och ger dem bekräftelse på det goda arbete de gör med våra barn. Jag kan också se att jag hela tiden utvecklas som specialpedagog och den utvecklingen kommer aldrig att stanna.