Avslutad forskning

Avslutad forskning - Ingemar Haag

Jag disputerade 1999 med en avhandling om det groteska i svensk lyrisk modernism. Baksidestexten lyder:

 


Att tränga in i ett ”utanför”, eller att låta ett ”utanför” tränga in i oss – där har vi paradigmet för den groteska bilden. Den fokuserar de partier av kroppen som är öppna mot världen och de ämnen som kommer in i kroppen eller lämnar densamma. Därför blir detta fenomen inbegripet i ett konstant utbyte mellan jag och omvärld. Det groteska berör människans förståelse och hennes uttrycksvilja, hennes strävan att förstå omvärlden och de problem vi ställs inför i denna strävan. Den modernistiska grotesken rör sig i riktning mot det som inte kan uttryckas, den förvrider den helhet eller yttersta mening som människan fåfängt försöker formulera…


Med utgångspunkt i historien och estetiken följer Ingemar Haag den groteska bildens olika uttryck hos den svenska och finlandssvenska modernismens stora namn – Pär Lagerkvist, Edith Södergran, Elmer Diktonius, Gunnar Björling, Artur Lundkvist, Harry Martinson, Gunnar Ekelöf

 

I Att gnistra i sitt varas glans speglar jag genom ett antal 1900-talsförfattare och konstnärer en längtan att etablera ett språk som närmar sig föremålets natur. Vi möter Stéphane Mallarmé, Gertrude Stein, Paul Klee, Henri Michaux, Samuel Beckett, Lawrence Weiner, Mary Kelly, Jenny Holzer, Paul Auster, Robert Smithson, Kathy Prendergast. Hos dem framställs en önskan att se språket som något mer än ett genomskinligt medium för mening. Men språket som materia och föremål blir här inte en stum yta; det är ett mysterium som väcker frågor om konstens ursprung och om vad konsten kan, ska, kunde, borde vara…

 

En enslig vandrares drömmerier (Les rêveries de promeneur solitaire) är David Sprengels översättning av Jean-Jacques Rousseaus sista verk. Rousseaus sista kraftansträngning är en självbiografisk text, en fascinerande uppföljning och utveckling av hans mäktiga självbiografi Confessions (Bekännelser). Vandringarna i detta sista verk sker både i det yttre landskapet och i den inre naturen. Projektet inleds 1776 och han arbetar med det in i det sista, tills han slutligen somnar in och måhända fullbordar drömmerierna. Verket fylls av ensamhetens och självrannsakans röst, men också av hänförelsen inför naturens skönhet…