Vad är etik?

Allt fler människor behöver göra etiska bedömningar. Inte minst gäller detta vid forsknings- och utredningsarbete. Men vad är då etik? Här följer några synpunkter och råd.

Till att börja med...

Börja gärna med att läsa recensionen av boken "Vetenskap och moral" i Svenska Dagbladet (se länk här bredvid). I texten diskuteras både etik och forskningsmetod.

Vad innebär etik för dig?

En sociolog frågade personer i näringslivet "Vad innebär etik för dig?" Några av svaren löd:

"Etik har att göra med vad mina känslor säger är rätt eller fel."
"Etik har med religiös tro att göra."
"God etik är att följa lagen."
"Etik består av det uppförande som samhället accepterar."
"Jag vet inte vad etik är!"

Tydligen kan det vara ganska svårt att definiera etik.

Exempel på Vad etik inte är

Många sätter förmodligen likhetstecken mellan etik och känslor. Men etik är inte frågan om att följa sina känslor. Gör man det går det antagligen ofta galet, eftersom känslomässiga reaktioner inte sällan avviker från vad som är etiskt (se våra kriterier för etik nedan). Inte heller bör man blanda ihop etik med religion. De flesta religioner förespråkar hög etisk standard, men om religion är en förutsättning för etik kan etiska normer endast omfatta religiösa personer. Men etik är minst lika relevant för icke-troende. Inte heller är etik det samma som att följa lagen. Visserligen följer juridiska lagar ofta de etiska normer som flertalet medborgare har, men lagar kan avvika från vad som är etiskt. De numera avskaffade lagarna i Sydafrika om apartheid kan ses som exempel på detta. Slutligen är inte etik det samma som att göra vad som är socialt accepterat. De flesta människor i ett samhälle har normer som är etiska, men det kan hända att ett helt samhälle blir oetiskt i sitt beteende -- t.ex. det nazistiska Tyskland under 1930- och 1940-talet. Dessutom kan oenighet råda mellan olika samhällen om vad som är etiskt och inte. Konflikten om de s.k. Muhammed-karikatyrerna i västerländsk press kan vara ett sådant exempel. Om etik endast vore att göra det som samhället accepterar skulle man dessutom vara tvungen att ta reda på "den allmänna meningen" i en viss fråga. För att ta reda på vad man borde anse om t.ex. legalisering av lätt narkotika skulle det då vara nödvändigt att genomföra en opinionsundersökning av exempelvis svenska folkets uppfattning. Det vore ganska opraktiskt och man skulle dessutom upptäcka att åsikterna varierade. Somliga kan sannolikt acceptera narkotika, andra inte. Vad skulle då vara etiskt riktigt? Majoritetens uppfattning? Eller skulle man tro på Ibsens uttalande: "Majoriteten har alltid fel"?

Vad är då etik? 

Vad är då etik? Vi vill peka på bl.a. följande två utmärkande kriterier för vad som kan betecknas som etik:
  • Etik bygger på väl underbyggda normer om vad som är rätt och fel när det gäller mänskliga handlingar. Exempel på sådana normer är att man ska avstå från mord, stöld, bedrägeri, förtal o.s.v. Normer är också dygder som att vara ärlig och lojal. Likaledes är rättigheter som ett ostört privatliv eller att inte skada någon exempel på etik. Normer av dessa typer är alltså rimliga, eftersom de stöds av logiska och välgrundade argument.
  • Etik hänger ihop med processen att tänka över och utveckla sina etiska normer. Känslor, lagar och sociala normer kan alltså avvika från vad som är etiskt. Det är därför nödvändigt att kontinuerligt tänka över sina egna normer så att de är rimliga och välgrundade. Etik innebär således ständiga ansträngningar att undersöka sina egna moraliska uppfattningar och sitt eget beteende. Det innebär också att försöka få de organisationer och grupper man tillhör att leva upp till etiska normer som är rimliga och väl underbyggda.

Kan man lära sig etik?

Det finns de som hävdar att utbildning i etik är meningslös och menar att antingen är en person etisk eller också inte, att man kan inte lära om. Det här är ett gammalt debattämne. Redan de gamla grekerna som t.ex. Sokrates diskuterade etik. Hans ståndpunkt var klar: Etik innebär att veta vad man ska göra, och sådant kan man lära sig. De flesta etikforskare instämmer med Sokrates. Däremot kan man urskilja olika nivåer i fråga om etik, som delvis hänger samman med en persons ålder och utveckling.

Etik på olika utvecklingsnivåer

På den första utvecklingsnivån finns barnet. Denna nivå kännetecknas av en tro på auktoriteter och styrning genom belöningar och bestraffningar. En del människor förblir på den nivån även i vuxen ålder. En andra nivå uppnår de flesta vuxna människor. Rätt och fel baseras nu på grupplojaliteter med t.ex. familj, vänner, nation, eller yrkesgrupp. Om en person fortsätter att utvecklas når hon/han en nivå där moraliska principer har en mer universell innebörd. I stället för exempelvis familj, vänner eller nation relateras etiken till mänskliga rättigheter, välfärd, demokrati o.s.v.

Olika faktorer påverkar

Olika faktorer kan stimulera eller hindra enskilda individers utveckling mellan de olika nivåerna. En viktig positiv faktor har utbildning visat sig vara, liksom forskning. Inom allt fler områden utvecklas etiska normer som påverkar forskares och utredares arbete. Det gäller t.ex. vem man får kontakta, vad man kan fråga om och hur man får sprida resultat.

Utredarens etiska ansvar 

Du har som utredare ett etiskt ansvar att genomföra ditt arbete ärligt och på ett bra sätt. Det ansvaret börjar redan vid problemformuleringen. Vissa utredningsproblem är tämligen etiskt "ofarliga" därför att de går att utreda på ett bra sätt genom att använda redan publicerad information. Att undersöka redovisningsprinciper i börsnoterade verkstadsföretags årsredovisningar skapar förmodligen inga etiska problem. Men skulle utredningen gälla ett företags användning av mutor vid etableringen på en viss marknad kan det bli värre. Dels kan det bli svårt att hitta pålitliga, sakliga och nyanserade källor. Dels kan resultaten orsaka obehagliga konsekvenser för uppgiftslämnare. 
Ska du göra en marknadsundersökning finns mycket klara etiska regler.
Klargör de etiska problem du möter i din utredning! Men ansvaret omfattar också t.ex. att tydligt klargöra såväl starka som svaga sidor hos din utredning. Det är olämpligt att överlåta kvalitetsgranskningen till läsaren, som ju oftast inte är lika insatt i utredningens ämnesområde och metod som du är.