Undervattensrobotar kan lokalisera gifttunnor i Östersjön

2019-04-10 | Forskning/Samverkan

Vidareutveckling av samarbetande autonoma undervattensfarkoster skulle enligt Mikael Ekström, docent i robotik vid MDH, kunna lokalisera kvicksilvertunnorna utanför Sundsvall på ett mycket mer kostnadseffektivt sätt än nuvarande förslag.

Genom en omfattande undersökning ska riskerna med de drygt 23 000 kvicksilvertunnorna som dumpats i havet utanför Sundsvall utredas, enligt SVT nyheter och Aktuellt den 8 april. Undersökningen beräknas kosta upp till 32 miljoner kronor. Det innebär dock inte att företagen accepterar ansvaret för tunnorna.

Det är Länsstyrelsen i Västernorrland som har pekat ut ansvariga företag för den omfattande dumpningen av tunnorna med kvicksilverhaltigt innehåll. Enligt rapporten måste också en stor del av tunnorna lokaliseras. Bara en bråkdel av de drygt 23 000 tunnorna har hittats.

Flera juridiska processer pågår för att fastställa ansvaret. Enligt SVT är det ingen som vill riskera att få ett ansvar för tunnorna och historiskt sett har det ofta varit staten som fått betala för den här typen av gamla miljösynder.

Mikael Ekström, docent i robotik vid MDH, forskar på undervattensrobotik kopplat till FN:s globala mål nr 14; Hav och marina resurser.

– Jag forskar på samarbetande undervattensfarkoster som skulle kunna kartlägga och hitta säkra sätt att bärga tunnorna.

Statens Geologiska Undersökning, SGU, gjorde den första undersökningen av området 2008. Sedan dess har regering och länsstyrelse uppvaktats. Förslaget som lagts fram för att lokalisera och bärga tunnorna medför stora kostnader eftersom dykare och fartyg krävs.

– Ett mer kostnadseffektivt sätt, som även kan användas vid minröjning, är att använda samarbetande autonoma undervattensrobotar, säger Mikael Ekström.

Problemet, fortsätter han, är att intresset för utvecklingen av robotarna har varit svalt.

– Vi vill göra något, men har tyvärr inte några pengar för den fortsatta forskningen. Vi behöver utveckla metoder och sensorer för att bygga säkra robotar, säger Mikael Ekström.

Kostnaden för tillverkningen av en sådan robot är marginell. Den hamnar på 100 000–200 000 kronor per robot att jämföras med till exempel minröjning som med traditionella metoder som kostar cirka 200 000 kronor per timme.

En stor del av summan på 32 miljoner kronor som lokaliseringen av gifttunnorna har beräknats till borde kunna läggas på utveckling av autonoma undervattensfarkoster, menar Mikael Ekström. Efter ett EU-projekt om undervattensrobotar som tog slut i somras och i brist på pengar har forskningen sedan dess stått helt stilla.

– Det är mycket viktigt att vi hittar säkra metoder för att ta upp tunnorna som innehåller både kvicksilver och andra tungmetaller.

Att vidareutveckla autonoma undervattensfarkoster skulle också kunna innebära att vi kan använda dem till att lokalisera sjunkna vrak som läcker olja längs våra kuster, både svenska och tyska sjöminor i Östersjön och mycket annat skräp som behöver tas omhand.

– Tidigare har det funnits en mentalitet av att ”syns det inte så finns det inte” och ”havet är stort”. Vi har varit fruktansvärt naiva, säger Mikael Ekström.