Tidsbrist och kommunikation hinder för innovation

Thomas Wihlman försvarar sin doktorsavhandling inom arbetslivsvetenskap

2014-11-13 | Forskning/Samverkan

Idag visar många kommuner intresse för innovation, vilket bland annat syns i olika styrdokument och policyer. Däremot saknar kommunerna ofta rutiner, kunskap och förståelse om innovation. Thomas Wihlman, doktorand vid Mälardalens högskola (MDH), skriver i sin avhandling om kommuners förutsättningar för att skapa innovationer som utvecklar och stärker kommunala verksamheter och som är till nytta för både invånarna och samhället i stort.

 

 

– Syftet med avhandlingen är att undersöka och diskutera vad som sker när kommunernas välfärdstjänster, som till exempel äldreomsorg, vill bli innovativa och vilken potential som finns för dem att bli det. Detta mot en bakgrund av att det ofta sägs att innovation är centralt för offentlig verksamhet. Kommunerna ställs inför stora samhällsutmaningar, som en åldrande befolkning och flyktingmottagande, samt nya krav från medborgare och politiker i en ofta ansträngd ekonomisk situation, säger Thomas Wihlman.

Studien bygger på intervjuer med anställda och chefer i fyra svenska kommuner samt studier av innovationspolicyer på både nationell och kommunal nivå. Resultaten tyder på skillnader i synen på innovation mellan olika nivåer i organisationen, bland annat tankar om vad som ska uppnås med innovation. De högsta cheferna betonade vikten av innovation, men såg hinder för den i form av gamla strukturer och arbetssätt men också i anställdas brist på tid för innovation. Medarbetarnas innovationer erkändes inte heller av den högsta ledningen, vilket kan bero på att de uppfattar innovation på ett annat sätt än mellanchefer och medarbetare. Medarbetarna såg möjligheter till innovation, men också hinder, till exempel brist på tid och intern kommunikation. 
 
– Det är inte så enkelt som att bara skriva en innovationspolicy och sedan bli innovativ. Innovation är ett svårt begrepp att skapa samsyn om i en organisation. Dessutom är chefer olika och de agerar olika, även inom en organisation, säger Thomas Wihlman. 
 
Han anser att det dock inte råder någon tvekan om att det finns kunskap och idéer som skulle kunna utnyttjas mycket bättre. 
– Eftersom forskningen om innovation i den offentliga sektorn, inte minst i samband med den svenska välfärdssektorn, är begränsad, finns det ingen vägledning för de chefer och medarbetare som praktiskt hanterar innovation. Med min avhandling hoppas jag kunna inspirera dels till fortsatt forskning inom området, dels till att man i kommunala verksamheter diskuterar vad man vill med sin innovation. Verksamheterna kan också utnyttja lärandet i det dagliga arbetet och den kompetens och engagemang som finns hos medarbetarna, säger Thomas Wihlman.
 
Thomas har länge arbetat inom olika typer av offentlig verksamhet, både som chef och specialist. Han valde att forska vid MDH tack vare den nära kontakt som högskolan har med offentlig sektor, men också på grund av att han tidigare i yrkeslivet intresserat sig för samt presenterat forskningsresultat bland chefer och medarbetare. Nu när hans tid som kommundoktorand är över är ambitionen att arbeta konsultativt inom området, att fortsätta föra ut egna forskningsresultat och att fortsätta skriva.
 
– Jag vill skriva en light-version av min avhandling, gärna föreläsa om och diskutera innovation i offentlig verksamhet och vara ett stöd för nya kommundoktorander. Jag vill också skriva färdigt en roman som fått ligga och vänta i byrålådan medan jag skrivit på min avhandling, säger Thomas Wihlman.
 
Välkomna att närvara när Thomas Wihlman försvarar sin doktorsavhandling den 19 november kl. 13.15-15.15 i sal Paros på MDH i Västerås.