Större risktagande i myndighetsledda samverkansprojekt kan ge ökad innovationskraft

2015-07-20 | Forskning/Samverkan

I sin doktorsavhandling fastslår Ulrika Florin, vid Mälardalens högskola (MDH), att större konstnärlig frihet kan leda till högre kvalitet och fler möjligheter till utveckling i offentliga konstprojekt. Idag anpassar sig konstnärerna ofta mer efter uppdragsgivaren än de egentligen önskar, vilket ger ett sämre slutresultat.

Konstnärligt arbete påverkas när det genomförs i samverkan med en uppdragsgivare. För att kartlägga konstnärers möjligheter och begränsningar i den typen av arbetssituation har Ulrika Florin undersökt arbetsprocessen i tre offentliga, myndighetsledda, projekt. Forskningen har genomförts ur konstnärernas perspektiv och visar att det finns rum för förbättring.
– Konstnärerna får sällan komma till tals och har inte det förhandlingsutrymme de borde ha i projekten med tanke på deras kunskap, som ju också är anledningen till att de anlitas. Som myndighetsrepresentant reflekterar man inte över den obalansen, säger Ulrika Florin.

Anpassning leder till sämre resultat

I sin avhandling visar hon att konstnärer ibland anpassat sig mer efter uppdragsgivaren än de velat. Det har ibland lett till sämre kvalitet på slutresultatet och innebär en förlust för både konstnär och uppdragsgivare. Problematiken ligger i att delar av konstnärernas kunskap kan vara svår att förstå. Ulrika Florin kartlade tidigt i studien hur val av presentationsform som skiss, modell eller text påverkar budskapet, samt hur dessa tolkas olika beroende på var i designprocessen konstnären befinner sig.
– Talat och skrivet ord är helt avgörande för hur en visualisering eller gestaltning uppfattas. Är konstnären skicklig i hanteringen av skiss- och presentationsformer går det lättare i samverkansprojekt, och de får snabbt förtroende och status hos uppdragsgivaren, säger hon.  

Däremot innebär andra typer av kunskaper en större utmaning att förmedla, men avhandlingen lyfter vikten av att ge utrymme för hela konstnärens kunskapsbank.
– De mer underförstådda delarna av en konstnärs kunskap, som intuition, improvisation och förmågan att vara öppen för det oväntade i en gestaltningsprocess är det som styr utveckling mot det nya och innovativa, men också mycket svårare att få gehör för i offentliga, myndighetsledda projekt, säger Ulrika Florin.

Viktigt att se kunskap som en resurs

Hennes studie är den första av sitt slag att fokusera på samverkan inom design. Genom att med berättelser och exempel lyfta underförstådda konstnärskunskaper, och ge handfasta råd i hur de kan integreras i en arbetsprocess kan forskningens resultat bidra till ökad framgång i framtida samverkansprojekt.
– Samverkan skulle bli mer berikande för alla parter om dessa kunskaper ses som en resurs. Statliga verksamheter, industrier och innovationshubbar letar efter innovationskraft, men skapar inte förutsättningarna för det om de kontrollerar arbetsprocesserna. Uppdragsgivare måste ta risken att ge utrymme för improvisation för att ta de riktiga kliven framåt, säger hon.   

Lång erfarenhet inom samverkan

Ulrika Florin har en mastersexamen i Fine Art från Konstfack och mer än 20 års erfarenhet av arbete inom skulpturprojekt mot det offentliga rummet. Hon började sin forskarutbildning genom samverkan mellan Konstfack och MDH, vilket i sig har påverkat formuleringen av forskningsprojektet.    
– Jag är intresserad av samproduktion över gränser, och konstnärskunskap som kommer samhället till del är en väldigt central drivkraft för mig. Det var de tvärvetenskapliga kopplingarna till innovation och design på MDH som gjorde att det klickade, och jag insåg att det är just det här som jag vill forska om, säger hon.