Niclas Månsson - ny docent

2012-08-22 | Forskning/Samverkan

Den 21 augusti höll Niclas Månsson sin docentföreläsning Låt skillnaden vara. Mot en pedagogisk polyvalens. Den handlade om varför vi betraktar vissa människor som mer annorlunda eller främmande än andra och vad det leder till.

Låt skillnaden vara.

Det västerländska synsättet utgår ofta ifrån ”antingen eller” istället för ”både och” - antingen är man si eller så, man kan inte vara båda delarna. Människan har en tendens att kategorisera och inordna folk i olika grupper efter olika kategorier. Ju mer vi kategoriserar och delar upp i olika fack, desto större risker skapar vi att inte passa in i de olika facken. Företeelsen att betrakta människor som annorlunda leder sedan också till att vi behandlar dem annorlunda.

 -  Det här kategoriserandet är ett inlärt beteende som kommer genom utbildning eller socialisation. Om vi lär oss att vara en samhällsmedborgare lär vi oss automatiskt också vad motsatsen är, det vill säga vad som inte är en samhällsmedborgare. Man ska vara på ett visst sätt och det finns en viss räckvidd man kan hålla sig inom för att passa in på normen. Men det ger också en tydlig bild av hur man inte ska vara och vad som alltså avviker från normen, säger Niclas. Vi kan inte klara av ambivalensen i att någonting kan ha två olika definitioner.

Niclas förklarar att vi delar upp i ett vi och dem, om vi till exempel delar upp i svenskar och norrmän eller vänner och fiender så är det tydligt, medan en främling är någon som står utanför det här, någon som vi inte har någon kunskap om. Då främlingen ska identifieras och kategoriseras måste man först skaffa sig kunskap för att kunna placera dem i vi eller dem/vän eller fiende och tyvärr blir det ofta en negativ kategorisering eftersom vi använder negativa termer och skapar stereotyper.

På grund av att man fokuserar så mycket på olikheter stigmatiseras vissa grupper och man negligerar det som dessa grupper faktiskt kan bidra med, vilket får negativa konsekvenser. Om en grupp skiljer sig för mycket från normen blir det svårt för majoriteten att acceptera den. Det leder till att den gruppen inte får lika villkor i samhället, det kan till exempel bli svårare att få jobb eller bostad, samtidigt som de känner att de inte hör hemma i skolan.

Efter sin första avhandling forskade Niclas om frågor om utanförskap inom svensk skola och samhället i övrigt genom att bedriva filosofiska och utbildningspolitiska studier. Han genomförde även empirisk forskning om ungdomars känsla av delaktighet i samhället i Stockholm, om romernas situation i Skottland och om svenska romers relation till utbildningsväsendet.

 - Exempelvis har många romer så dåliga erfarenheter av skolan att de inte känner att de hör hemma i det svenska skolväsendet, säger Niclas.

Mot en pedagogisk polyvalens

Ordet Polyvalens är ett sammansatt ord som urspringer från grekiska polus, som betyder många, och latinska valentia, som betyder styrka. Istället för att utgå ifrån att något annorlunda, som inte passar in, skapar problem, borde man kunna se att en tredje part mellan vi och dem skulle kunna vara en styrka som tillför något. Istället för att se främlingen som någon som inte hör hemma är främlingen en del av hela samhället och kan fungera som en länk mellan två olika grupper för att utveckla en ny, eller annan förståelse mellan grupperna.

Vi kan jämföra en grupprelation med den mänskliga handen – där varje finger är en individ i samma hand eller grupp, och samtidigt har en relation till vart och ett av de andra fingrarna precis som varje person i en grupp har en relation till varje person i den gruppen. På precis samma sätt kan man se olika grupper i ett mångkulturellt samhälle som ska kunna utveckla relationer mellan varandra utan att de ska förlora sin egenhet eller sin individuella identitet. Varje individ är dessutom med i flera olika grupper. Beroende på hur vi blir bemötta och på våra erfarenheter av möten med andra människor påverkas vår syn på samhället, på olika grupper och på vår egen roll i samhället. 

 - Om man hela tiden blir bemött som en skurk känner man sig som en skurk, eller om man inte får komma på intervju för att man har ”fel namn” eller klär sig på ett visst sätt, känner man sig utstött, säger Niclas. Tyvärr finns det inga färdiga lösningar, men utbildningssystemet och samhällssystemet skulle vinna på att tänka mera ”både och ” istället för ”antingen eller” – det skulle kunna utveckla en mer öppen och kreativ miljö att utvecklas i, men det är väldigt svårt eftersom det innebär att leva med osäkerhet och ambivalens. Det här är en mycket viktig uppgift och en stor utmaning för exempelvis pedagogikämnet.

Niclas forskningsbakgrund

Niclas har alltid varit intresserad av subkulturer och politisk och social rättvisa. Han söker efter kunskap om sociala orättvisor och hans forskning är emanciperande, det vill säga det finns något befriande i att lyfta fram sociala orättvisor eller att arbetar för social rättvisa.

 - Mitt intresse har främst rört sig mot etnicitet och marginaliserade gruppers situation i det svenska samhället. Och jag väljer att fokusera på det som behöver förbättras, för det är det som är viktigt att lyfta fram, säger Niclas.

Niclas första PM handlade om invandrarbarns situation i den svenska skolan och tretton år senare disputerade han på frågan Varför det finns främlingar. Och nu ytterligare sju år senare kommer alltså docentföreläsningen Låt skillnaden vara.

 - Docenturen kommer innebära att jag blir mer drivande i forskningsfrågor och mer delaktig i olika forskningssammanhang, som exempelvis forskningsgrupper och som opponent på avhandlingsmanus och annat som hör akademin till. Jag kan också vara sakkunnig vid tillsättning av tjänster vid andra lärosäten, säger Niclas.

Niclas hoppas också att hans docentur ska föra med sig något positivt för högskolan, exempelvis att det ska stärka vår kommande ansökan om lärarexamen i grundskolans årskurs f-3 och senare 4-6 och vår kommande ansökning om examinationsrätt för forskarutbildning i utbildningsvetenskap.