Gömd kunskap är sårbar kunskap

2018-11-05 | Forskning/Samverkan

Sociala relationer spelar stor roll för en lyckad skolstart och därmed även för fortsatt lärande. Samtidigt tenderar kunskapen om barnens sociala miljö och förutsättningar att föras över på ett sätt som gör den sårbar.

 

Skolstarten är många gånger en brytpunkt. I skiftet mellan förskoleklass och årskurs ett delas barnen ofta in i nya grupper och det är inte ovanligt att övergången blir ett tillfälle för personalförändringar. Samtidigt har vårdnadshavare önskemål och barnen har kompisrelationer de vill hålla fast vid. Pernilla Kallberg har i sin forskning tittat på hur förskoleklasslärare och lärare i årskurs ett arbetar med sociala relationer i övergången mellan förskoleklassen och ettan och hur de ser på det arbetet.

Att bygga relationer

– Skolstart är alltid en brännande punkt för utbildningsfrågor. Alla stora rapporter visar på att barns inträde till den formella skolan är jätteviktigt både för barnens välmående och för det fortsatta lärandet, säger hon.

Enligt Pernilla Kallberg är lärarna medvetna om detta. De är också medvetna om att det i mycket handlar om relationsbyggande och många skolor har valt att möta behovet av kontinuitet och bibehållna relationer genom att förskoleklassläraren följer med upp i årskurs ett, alternativt att årskurs ett-läraren håller i vissa delar av undervisningen redan i förskoleklassen.

– Den här typen av samverkan är jättebra och är också det som forskningen förordar. Men det jag för fram är att det här samtidigt gör att man inte diskuterar arbetet didaktiskt och ställer sig frågorna ”Varför gör vi det här?”, ”Vilka antaganden gör vi när vi gör den här gruppindelningen?”, ”Vilka teorier lutar vi oss mot?”, säger hon.

Pernilla Kallbergs studie visar att när kunskapen om gruppen, och vad varje barn behöver för att utvecklas och lära sig på bästa sätt, finns hos den enskilda lärare som följer med så tenderar både den didaktiska reflektionen och även dokumentationen att utebli.

– Det är uttalat så att lärarna tänker att den här organiseringen av övergångar gör att de inte behöver dokumentera så mycket. Om läraren följer med krävs det ju ingen överlämning.

Gömd kunskap

När förskoleklassläraren följer med upp till årskurs ett, har den med sig viktig kunskap om den sociala miljön kring barnen, det här barnet kan det här, så här brukar det här barnet reagera och så vidare, och jobbar också utifrån detta tillsammans med sin nya kollega. Men utan en medveten diskussion kring hur och varför blir kunskapen sårbar.

– Kunskapen finns i kroppen hos den som följer med. Den blir gömd och väldigt sårbar om vi inte diskuterar varför vi gör den här samverkan. Dessutom finns ju alltid risken att yttre faktorer, omorganisation eller likande, flyttar på personen och då försvinner kunskapen helt.

En annan aspekt som lyfts fram i studien är att det här sättet att samverka kan ge outtalade föreställningar om vem barnet som gör övergången är och vem som egentligen kan börja skolan eller inte.

– Vi använder begrepp som att barn är omogna eller behöver vara kvar i förskoleklass ett år till. Det är tänkt utifrån barns bästa, men det syns i studien att det ibland blir att man lägger ansvaret på barnet istället för att ställa sig frågan vad det är för social miljö vi har skapat från början och hur vi kan samverka ännu bättre för alla barn, även om de är olika och lär sig på olika sätt, ska passa in.

Behövs diskussion

Pernilla Kallberg säger att lärare behöver vara medvetna om och prata om de här frågorna. Hennes lösning handlar om just tid för diskussion och reflektion kring hur skolans samverkan för barns lärande och utveckling ser ut, och vilka teorier och tankar som ligger bakom.

– Styrkan med det vidgade relationella arbetet är kunskapen som följer med och att det blir kontinuitet för barnen. Samtidigt är det precis det som är dess nackdel, om man inte lyfter upp, pratar om det och håller det levande i didaktiska reflektioner, säger Pernilla Kallberg.

Pernilla Kallberg disputerar den 9 november.