Mirgita Frasheri försvarar sin licentiatuppsats i datavetenskap

Datum: 2018-09-14
Tid: 09.15
Plats: sal Gamma, MDH Västerås.

Mirgita Frasheri vid akademin för innovation, design och teknik (IDT), försvarar sin licentiatuppsats i datavetenskap den 14 september klockan 09.15 i sal Gamma, MDH Västerås.

Titel: “Collaborative Adaptive Autonomous Agents”.

Serienummer: 271.

Betygsnämnden utgörs av docent Federico Pecora, Örebro Universitet, professor Cristina Urdiales Garcia, Universidad de Malaga, docent Luis Merino, Universidad Pablo de Olavide; varav docent Federico Pecora utsetts till opponent.

Reserv är docent Saad Mubeen, MDH.

 

Sammanfattning

I dagens samhälle blir programvara mer och mer integrerad i vardagen. Programvara kan hittas i bilar, datorer, telefoner, tabletts och andra prylar i form av appar för sådant som meddelandehantering, att hålla reda på listor, schemaläggning, övervakning av hjärtfrekvens, aktiviteter som stegräkning, sömn och många fler. Artificiell intelligens betraktar programvaruagenter som enheter som kan uppfatta sin miljö, resonera kring det den uppfattar, fatta beslut och därefter agera på nämnda miljö. I framtiden kommer dessa agenter troligen att vara en ännu djupare ingrerad del av våra liv, som autonoma beslutsfattande lagdelar.

Följaktligen är studien av samarbetsmodeller mellan dessa agenter själva och mellan agenter och människor grundläggande för att uppnå ett smidigt samarbete. Samarbetet påverkar självständigheten hos de berörda parterna. När en enhet, agent eller människa går in i ett samarbete, blir den därför beroende av andra och sänker sin egen autonomi. Denna avhandling undersöker adaptiva autonoma medel, dvs agenter som kan ändra sin egen självständighetsnivå genom att bestämma huruvida att samarbeta med andra i vilket givet ögonblick som helst. En agent modelleras på ett enkelt och generiskt sätt som är kopplat till begreppet vilja att interagera. Viljan att interagera består både av villigheten att be om och att ge hjälp, och skapar agentens självständighet.

Arbetet som presenteras här representerar ett steg mot målet att kunna modellera dynamiskt samarbete mellan agenter.