Integration måste bygga på delaktighet

2013-12-16 | Forskning/Samverkan

Problemet med integrationspolitiken är att den fokuserar på kulturella skillnader, menar Mehrdad Darvishpour, lektor vid Mälardalens högskola (MDH). Han vill lämna dagens syn på etniska minoriteter som ett problem och vill att integration ska bygga på delaktighet. Han anser också att en höjning av straffen för diskriminering kan vara ett sätt att få en utveckling i rätt riktning.

 

Mehrdad Darvishpour, doktor i sociologi och lektor i socialt arbete vid MDH har nyligen publicerat en studie, ”Välfärdsstatens styvbarn – Ett intersektionellt perspektiv på etniska relationer och diskriminering i Sverige”. Den tar upp problemen runt integration och diskriminering. 

Tyskland och Sverige har högst andel av utrikesfödda invånare i Europa. Var femte invånare i Sverige har utländsk härkomst och majoriteten av dessa är från utomeuropeiska länder. Sverige har högst andel flyktingar i Europa, men också de högst utbildade invandrarna. Trots detta är gapet, när det gäller sysselsättning, mellan inrikes födda och utrikes födda ett av de största i Europa. Ser man på arbetslösheten bland unga män med utländsk härkomst så ligger den på 37 procent. När det gäller uppskattad hälsa anser fyra procent av de inrikes födda att de mår mycket dåligt, motsvarande siffror för utomeuropeiskt födda är 17 procent, fyra gånger högre. Även bostadssegregationen är hög, i vissa områden har cirka 90 procent av befolkningen utländsk härkomst, exempelvis i Rinkeby utanför Stockholm. Statistiken visar också att utomeuropeiska invandrade kvinnor har lägst inkomst, lägst sysselsättningsgrad och sämst hälsa i landet.

Mehrdad Darvishpours studie visar att gapet mellan inrikes födda och utrikesfödda till stor del beror på diskriminering. Han anser att integration är en ömsesidig relation och att invandrade gruppers existens kan bidra till att Sverige blir mer integrerat i den globala mångfalden. Förklaringen att den kulturella skillnaden mellan "svenskar" och "invandrare" är huvudanledningen till det stora gapet och att det ger grupperna olika förutsättningar och livsstil är felaktig, anser Mehrdad Darvishpour.
– Det tankesättet underblåser ett rasistiskt förhållningssätt som utgår från ett "vi" och "dom" tänkande.  Ett problem med integrationspolitiken är att den koncentrerats på kulturella särdrag och deras betydelse för integration. Vi måste vända fokus och istället se på hur majoritetssamhällets diskriminering ökar de invandrade gruppernas utsatthet och marginalisering.

Diskriminering måste uppmärksammas och bekämpas

För Mehrdad Darvishpour innebär integration delaktighet snarare än kulturell anpassning. För att förbättra integrationen och motverka diskriminering, föreslår han att vi börjar uppmärksamma strukturell diskriminering, det vill säga samhällsnormer, fördomar och attityder som kan vara marginaliserande, och dess konsekvenser. Ett exempel är etnosocialitetsmekanismen vid rekrytering, det vill säga att etniska svenskar oftare rekryterar andra etniska svenskar till mer kvalificerade positioner. Studier tyder också på att många med asiatiska och afrikanska efternamn inte ens kallas på intervju. Många väljer att byta namn, inte bara för att ha möjlighet att komma på intervju, utan också för att kunna få en högre inkomst.

– Vi måste övergå från en passiv icke diskriminerande policy till en aktiv antidiskrimineringspolicy. Det innebär att lämna dagens icke diskriminerande policy som utgår från att alla behandlas lika oavsett bakgrund, vilket gör att diskriminering uppfattas som ett avvikande beteende. Har man istället en antidiskrimineringspolicy erkänner man att diskriminering är ett strukturellt problem som aktivt måste uppmärksammas och bekämpas, säger Mehrdad Darvishpour.

Han menar att diskriminering kortsiktigt kan vara lönsamt för många företag och myndigheter oavsett om den är avsiktlig eller oavsiktlig. Idag är det ytterst få fall där diskriminering anmälts som leder till fällande dom i domstol. Det kan enligt Mehrdad Darvishpour leda till att många fall inte anmäls. Han anser därför att det blir allt viktigare att lagstiftningen utgår från konsekvenserna för dem som drabbas av diskriminering.
– Med en ökad grad av kunskap om antidiskriminering, fler fall som tas upp och uppmärksammas i domstol och hårdare straff för diskriminering skulle det bli både socialt och ekonomiskt mer kostsamt att diskriminera, säger Mehrdad Darvishpour.

Mehrdad Darvishpours studie publicerades i en referensgranskad antologi "New Tools in Welfare Research" av Elinor Brunnberg & Elisabet Cedersund (red.) (2013) och publicerades i Aarhus Universitetsförlag.

Ytterligare två forskare från MDH har medverkat i boken, professor Elinor Brunnberg och docent Osman Aytar.