Monica Bellgran: "Snabbare, smartare och bättre"

Alla företag vill tillverka sina produkter effektivare, energi- och resurssnålare och med högre kvalitet. För Sveriges ekonomi är det otroligt viktigt att landets industri står stark och konkurrenskraftig på en idag global marknad. Monica Bellgran, professor i produktionsutveckling vid Mälardalens högskola, forskar för att möjliggöra detta.

– Trenden ser god ut för Sverige. För tio år sedan skulle allt outsourcas, men nu har man insett att det inte är bästa sättet att vinna affärer. Nu vänder det istället mot att företag vill korta sina ledtider och ha kontroll över produktionen, säger Monica Bellgran.

Hon anser att det därför finns ett stort behov av forskning inom produktionsutveckling. Ett land som Sverige, som förlitar sig på en tung exportindustri, måste utveckla bra kunskap, utbilda kompetent personal och se till att ha en resurseffektiv produktion för att stå fortsatt stark på marknaden. Monica Bellgran har forskat om detta i mer än tjugo år.
– Vi måste utveckla produktionssystemen för att kunna tillverka på ett smart sätt. Det handlar om hur allt måste organiseras för att tillverkningen av en ny produkt ska fungera och rör både utrustning, material, människor, flöden eller planering av själva fabriken.

Delaktighet ger bättre resultat
En del av forskningen är också att utveckla produktionssystem som har så lite miljöpåverkan som möjligt för att industrin ska minska miljöbelastningen. Miljöfrågan bör vara en del av verksamheten där alla i produktionen, från produktionspersonal till högsta ledning, är engagerade i miljöförbättringsarbetet utifrån vad de själva kan vara med och påverka. Detsamma gäller för störningarna i produktionen, dessa måste konstant minimeras. Finns frågorna om resurseffektivitet med redan från början är det lättare att lyckas eftersom det ofta är svårt att ställa om och göra annorlunda i senare faser.

Lokalisering blir allt viktigare
En annan viktig fråga som Monica Bellgran forskar runt är var man ska lokalisera produktionen.
– Förr såg företagen mest till lönekostnaden och lokaliserade tillverkningen till låglöneländer. Nu har andra frågor blivit viktiga, exempelvis att företag vill finnas med tillverkning på den marknad där det vill sälja sina produkter. Det kan leda till att det i framtiden blir fråga om intern konkurrens inom globala företag när det gäller vilka egna fabriker som ska producera till vilka marknader. Det blir allt viktigare för globala företag att designa sitt ”manufacturing footprint”, det vill säga var man ska ha sina fabriker för att försörja olika marknader.

Om trenden går mot att försörja varje marknad lokalt, för globala företag, kommer de även vilja ha underleverantörer i det land de ska tillverka. Här gäller det att optimera produktionen för att se vad som är smartast för det enskilda företagen. Förutsättningarna kan också ändras snabbt om exempelvis oljepriserna ökar.
– Sverige har starka och stora företag som jobbat på exportmarknaden i många år på grund av att vår hemmamarknad är så liten, vilket är en fördel för oss nu. Många av våra globala företag har varit länge på vissa tillväxtmarknader, exempelvis i Kina, säger Monica Bellgran.

Hon menar också att svenska företag ofta arbetar med specialiserade och nischade produkter med hög komplexitet. Många har därför valt att inte fokusera på enklare och billigare produkter. Det betyder också att svenska företag inte är med och konkurrerar på en stor del av marknaden, den så kallade ”low end”.
– Kan Sverige vara både och, både ha det enkla och det avancerade, så skulle vi ta större marknadsandelar i tillväxtländerna.  Det kräver dock god marknadskompetens och en avancerad varumärkesstrategi, och inte minst en kostnadseffektiv produktion, säger Monica Bellgran och fortsätter:
– Globaliseringens konsekvenser innebär också att produktionsforskningen blir allt viktigare för att ta fram ny kunskap. Det behövs för att våra svenska tillverkande företag ska kunna fortsätta ligga i framkant och framför allt för att vi ska kunna behålla våra fabriker i Sverige.

Viktigt med insikt
Forskning i produktionsteknik är omöjlig utan samverkan, frågorna som behöver beforskas kommer från företagens verklighet. Därför var det också viktigt för Monica Bellgran att arbeta några år i industrin.
– I företag ska ledningen och personalen ha kompetens och kraft att driva igenom alla nya idéer och processer i ofta mycket slimmade organisationer. Det kan verka lätt i teorin, men implementering är svårt. Jag är mer ödmjuk för hur förutsättningarna ser ut efter att ha arbetat i industrin. Det är en stor fördel. Man måste som produktionsforskare vara medveten om att det är mycket komplext att leda ett industriföretag idag. Vi har anledning att vara stolta över att vi har så många framgångsrika företag i Sverige.   

 

Korta fakta om Monica Bellgran

  • Ålder: 46 år
  • Familj: Man och två döttrar 14 och 18 år.
  • Bor: I Eskilstuna
  • Intressen: Springer och går på gym, umgås med familj och vänner samt tillbringar tid i familjens västerbottensgård utanför Umeå samt reser gärna.

Det visste du inte om mig: Har sjungit med Luleå kammarkör och spelat fiol.

Varför forska? Att doktorera är ett privilegium – att få fokusera på det man själv vill och tycker är roligt. Man får kunskap om vad och hur många gör och ett brett nätverk. Man lär sig att kritiskt granska och värdera och att tänka strukturerat och man får arbeta internationellt. Men det gäller också att kunna ”sälja in sina idéer” då man måste dra in pengar för att kunna fortsätta att forska.

Monicas karriärväg
Monica Bellgran gick direkt från grundutbildningen till civilingenjör vid Luleå tekniska universitet till att bli doktorand vid Linköpings tekniska högskola där hon disputerade inom Monteringsteknik. Hon flyttade till Örnsköldsvik där hon fick en lektorstjänst på Mittuniversitetet och även jobbade som bland annat proprefekt. Där arbetade hon också med regional utveckling i olika ”triple helixprojekt”, där samhälle, näringsliv och akademi samverkar, och drog exempelvis i gång ett nätverk för kvinnliga akademiker i Jämtland och Västernorrland samtidigt som hon hade en fot kvar inom produktionsforskningen via deltidstjänster på LiTH, KTH och Chalmers. 2005 var det dags för att prova att arbeta inom industrin. Monica Bellgran tog familjen till Eskilstuna och började arbeta på Volvo CE och därefter Haldex 2007-2011. 2006 blev hon adjungerad professor vid MDH för att 2012 börja på heltid som professor i produktionsutveckling. Hon är även medlem i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin, IVA.