I dialog med naturen – Sara Kirsch

Avsikten med projektet är att för söka visa hur skillnaden mellan natur och kultur ibland upphävs, hur natur och kultur interagerar och hur den dialogiska kommunikationen mellan natur och människa kommer till uttryck i Kirschs lyrik och prosaarbeten.

Kirsch skriver lyrik om en natur som kämpar för sin överlevnad. Naturen är alltid skyddsvärd hos K. I den av henne skildrade naturen är människan inte den som behärskar, inte heller den behärskade, utan del i naturen. Följaktligen är också kulturen hos Kirsch en del av naturen.

”Liksom naturen på sitt sätt meddelar sig med oss...” – som Kirsch skriver – meddelar hon sig på sitt sätt med naturen och skildrar den täta förbindelseväv som finns mellan natur och människa. Den rörelse i naturen som Kirsch iakttar, löper ofta parallellt med skeendena i det omgivande samhället, samtidigt som hon speglar inre skeenden i yttre företeelser. I Kirschs poesi finns en uttalad symbios mellan natur och människa. Sett med Martin Bubers dialogfilosofiska ögon, kan man i hennes förhållande till naturen tala om en äkta dialog, ett samtal med ett DU. Det här är en situation där svar och ansvar är nära förbundna med varandra. Detta äkta samtal står i direkt motsats till en utnyttjandesituation där naturen, med Bubers terminologi, ses som ett DET, ett kontaktlöst objekt.