Det extroverta jaget: kropp, plats och varseblivning i självbiografisk framställning

I vår samtid finns ett starkt intresse för jaget. Detta intresse avspeglas i en ström av självbiografiska texter som erövrar boklådornas hyllor. Syftet med projektet är att analysera förekomsten av kroppen och hur den uppfattas i självbiografier och andra relaterade former från 1900-talet fram till vår tid.

I televisionens dokusåpor pågår ett oavbrutet avslöjande av jagets intima och privata dimensioner. Inom bloggkulturen och diverse kommunikationsnätverk blir det privata en del av offentligheten på ett aldrig tidigare skådat vis.

Den individualism som detta är ett utryck för är emellertid i sig inget nytt, det är lätt att finna i litteraturhistorien. Självbiografin som litterär genre får sitt verkliga genombrott under 1700- och 1800-talen. Framväxten av denna litteraturform hänger samman med att kunskapen om världen i allt större grad blir beroende av det enskilda jagets erfarenheter under denna period. När jaget etableras som utgångspunkten för kunskap blir det också angeläget att närmare bestämma vad detta jag egentligen är.

Vi vill med vår studie urskilja en variant av självbiografi som vi kallar för "extrovert". Den sätter till stor del jagets privata sfärer i bakgrunden och är mer inriktad på att framställa historiska och sociala sammanhang. Blicken riktas ut från det framställda jaget snarare än in mot det.

Analysen tar sin början i 1800-talet och löper vidare fram till vår egen samtids självbiografier och de visuella och sociala medier som gett stor plats för exponeringen av jaget. Vi förankrar vår analys i en gängse historieskrivning där självbiografin sedan 1700-talet utvecklats längs två skilda spår: å ena sidan i form av en psykologiserande strategi där jaget vänder sig inåt för att förstå sig själv, å andra sidan i form av en vändning utåt, bort från jaget och ut mot världen. Vårt fokus ligger på den senare formen. Vi vill i detta projekt visa hur det jag som vänder sig utåt mot världen definieras i samspelet med historien och samhället. Jagets delaktighet i omvärldens sammanhang signalerar ett moraliskt ansvar där blicken riktas bortom jagets inre värld ut mot kroppen och världen ? till skillnad mot det spår där jagets självanalys dominerar.

Kontakt

Ingemar Haag, docent