Text

Långvarigt självständigt liv

Individspecifik bedömning av risken för synskada vid diabetes

Syftet med studien är att verifiera utfallet av en beräkningsalgoritm (RetinaRisk™), utvecklad på Island och testad i flera europeiska länder, på ett mycket stort svenskt material, tillgängligt i Nationella Diabetesregistret (NDR).

Start

2016-08-20

Planerat avslut

2020-12-31

Huvudfinansiering

Ögonfonden, Synfrämjande forskning

Samarbetspartners

Universitetet i Reykjavik, Island

Projektansvarig

Professor Emeritus i vårdvetenskap

Lene Martin

lene.martin@mdh.se

Diabetes är ett stort och ökande globalt hälsoproblem. I Sverige finns det f n ca 400 000 diabetiker, uppgifter om dessa finns i Nationella diabetesregistret (NDR). Diabetesretinopati (DRP) är den vanligaste komplikationen vid diabetes, 75 % av patienterna får någon grad av DRP, i många fall synhotande. Synnedsättning pga. DRP är en stor orsak till nedsatt arbetskapacitet i arbetsför ålder. Screening har visat sig vara effektiv; blindhet pga. diabetes kan minska till 0,5 % genom systematisk screening och förebyggande laserbehandling. Men det ökande antalet diabetiker och minskad kapacitet i sjukvården gör screeningsystemet överbelastat och nollvisionen i Sverige, dvs. att ingen diabetiker ska bli blind, är hotad. De nuvarande screeningintervallen bygger på statistiska medelvärden och är lika för stora grupper patienter, oavsett individuella skillnader i metabola och fysiologiska parametrar. Publicerade studier har visat att personspecifika medicinska data som bedömningsunderlag leder till förlängda screeningintervall för många patienter. Det frigör resurser för patienter med högst risk, samtidigt som låg-riskpatienter sparar tid och pengar.

Syfte med studien är att verifiera utfallet av en beräkningsalgoritm (RetinaRisk™), utvecklad på Island och testad i flera europeiska länder, på ett mycket stort svenskt material, tillgängligt i NDR. Den mycket stora datamängden i NDR förväntas också tillföra ny kunskap om sambandet mellan den algoritmiska riskbedömningen och det faktiska utfallet för enskilda patienter.

Frågeställningar: Hur är fördelningen av beräknad risk för utveckling av synhotande DRP bland diabetiker i Sverige? Hur varierar risknivån över tid? Hur väl överensstämmer RetinaRisks prognos med den faktiska uppkomsten av synhotande retinopati.? Kan RetinaRisks algoritms prognoser förbättras?

Kunskapsvinster och betydelse: Erfarenheten från internationella studier indikerar att den nya screeningmetoden innebär direkta besparingar inom screeningverksamheten utan att risken för synskada hos patienterna ökar. Samtidigt kan analysen av den mycket stora datamängden i NDR ge ny kunskap, som kan leda till ytterligare förbättring av den underliggande algoritmen. Införande av algoritmnen i form av datorstöd, användbart vid screeningtillfället, kan innebära praktisk förbättring för patienterna, minskade kostnader för sjukvården och på sikt bättre livskvalitet för diabetespatienter.