Vi samarbetar bättre när vi ställs inför en risk

Inför stora kollektiva risker, som klimatförändringar eller coronapandemin, accepterar vi mer restriktiva sociala normer. Vi blir även mer villiga att samarbeta med de vi inte känner. Men när vi uppfattar att riskerna minskar, som exempelvis nu när Corona-restriktionerna i samhället har plockats bort, blir vi mindre villiga att acceptera restriktiva sociala normer. Det visar forskning från MDH i samarbete med universitet i Madrid, Spanien och Turin, Italien.

Giulia Andrighetto, forskare vid Mälardalens högskola, berättar mer:

- Vi vet att sociala normer kan bidra till att lösa akuta samhällsutmaningar, som exempelvis att mildra klimatförändringarna eller att minska smittspridning. Men även om vi vet hur värdefulla de sociala normerna är, vet vi ganska lite om hur dessa sociala normer påverkar och formar samarbete mellan människor på samhällsnivå. Det finns även teorier om hur graden av hot spelar en nyckelroll för hur starka normer i olika samhällskulturer blir. Därför ville vi undersöka hur dessa sociala normer påverkar samarbete i samhället.

Ju större risk, desto starkare sociala normer

Studien visar bland annat att ju större risken för en kollektiv katastrof är, desto större är styrkan i de sociala normerna (och i synnerhet straffet för dem som inte följer dem). Men studien visar också att när riskuppfattningen minskar på samhällsnivå, så minskar även efterlevnaden av normerna.

Ett aktuellt exempel där resultaten av studien kan användas är just coronapandemin. Eftersom vaccinationerna har genomförts bland en större del av Sveriges och Europas befolkning uppfattar samhället nu risken med just coronasmittan som lägre.

- Det leder till två saker; i grupper där det fanns många som inte följde restriktionerna om att exempelvis hålla avstånd, till exempel bland yngre åldersgrupper, har denna norm nu försvunnit helt. Å andra sidan fortsätter dock vissa grupper av människor att både bära mask, hålla avstånd och vara försiktig med kroppskontakt, även när det inte längre är obligatoriskt att göra det. När det gäller den senare gruppen har en ny vana, en ny norm bildats på grund av tidigare strikta restriktioner kring just detta, säger Giulia Andrighetto.

Studien utformades som ett socialt experiment

Själva studien genomfördes som ett socialt experiment bestående av 300 deltagare. Varje dag under en månad fick alla fatta ett beslut och även bidra med poäng för att förhindra en kollektiv katastrof. Om deltagarna inte gav tillräckligt mycket poäng tillsammans skulle katastrofen slå till och alla skulle förlora sina poäng. Samtliga tillfrågades om sina förväntningar på vad andra deltagare skulle bidra med och vad andra förväntade sig av dem. Detta gjorde det möjligt för forskarna att identifiera den sociala normen och studera beteendet hos dem som anpassade sig efter denna norm.

- På så vis blev det tydligt i studien att varje individ hade sina egna förväntningar och normer, men ändrade dem genom att observera andra. Först när dessa förväntningar och normer delades av många människor blev de just sociala normer, säger Giulia Andrighetto.

Internationell studie

Den 30 dagar långa studien genomfördes i samarbete med Universidad Carlos III de Madrid, Collegio Carlo Alberto i Turin, Italiens nationella forskningsråd och Institutet för framtidsstudier i Stockholm. Forskningsartikeln om studien har även publicerats i tidskriften Nature Communications.

Forskningen inom denna studie har utförts som en del av projektet “How do human norms form and change?”, finansierat från Knut- och Wallenbergstiftelsen där Giulia Andrighetto tilldelades medel.

Forskningen knyter även an till FN:s globala mål för hållbarhet, och då särskilt mål nummer 17, Genomförande och partnerskap och nummer 3, Säkerställa hälsa.