Text

2020-07-08

Medarbetare med social kompetens är en förutsättning för industrin

Aktuellt
Porträttbild av Anette Hallin.

Anette Hallin är professor i företagsekonomi och forskar om konsekvenserna av att människor och robotar jobbar tillsammans.

Dagens industriarbetare behöver vara problem­lösare och duktiga på att samarbeta.

– Det handlar inte längre om att till exempel vara bra på att svarva. Det sköter robotar idag. Industri­arbetaren har fått en annan roll och då krävs annan kompetens, säger professor Anette Hallin.

Robotar kompletterar och ersätter människor på många arbetsplatser. Fabriker som producerar stålborrar har nu för tiden robotar som flyttar stålbitarna mellan svarv och fräs. Och det är robotarna som ser till att stålbitarna blir till borrar med rätt dimensioner. Det här leder till förändringar på flera sätt.

Anette Hallin, professor i företagsekonomi, har i snart 20 år studerat vad som händer när organisationer inför teknik i sin verksamhet. De senaste åren har hon och hennes kollegor bland annat observerat och intervjuat anställda och chefer på företag i stålbranschen för att se hur digitaliseringen har förändrat industrin.

– Vi har till exempel sett att när fabrikerna införde robotar fick de anställda utlopp för sin kreativitet och möjlighet att samarbeta mer. Tidigare gjorde alla sin specifika uppgift, kanske vid ett löpande band. Men idag jobbar de anställda tillsammans med att övervaka produktionen och lösa problem som uppstår, säger Anette Hallin.

Inom stålbranschen har robotiseringen också lett till att fler kvinnor anställts när kraven på fysisk styrka minskat. ”Det krävs inte att man klarar av 200 kg i bänkpress”, som en personalchef sa till forskarna i en intervju.

 

”Den som inte är social och kreativ platsar inte längre”

Annette Hallin poängterar att robotiseringen också kan föra med sig oförutsedda och delvis oönskade konsekvenser.

– En konsekvens vi har sett är att den nya arbetsformen förutsätter att de anställda är sociala och kreativa. Är man inte det platsar man inte, säger Anette Hallin.

Det räcker alltså inte längre med att vara duktig på att hantera maskiner. I en robotiserad verksamhet måste de anställda även kunna kommunicera och interagera med andra i större utsträckning, vilket innebär att de måste ha social kompetens.

 

Robotar på arbetsplatsen ställer nya krav på chefen

Införandet av robotar har också inneburit nya krav på chefer och ledare.

– Det är något annat att organisera och leda arbete som görs i team, som i en robotiserad verksamhet, jämfört med att synkronisera arbete som görs av enskilda, såsom det var tidigare, säger Anette Hallin.

I samband med robotiseringen började industrierna därför ofta arbeta i mindre team, där flera teamledare åtminstone delvis tog över det ansvar som förmännen tidigare hade.

– För att kunna fungera i vardagen behöver det inte bara finnas forum där teamen kan lyfta fram problem. Teamen måste även ha mandat att förverkliga lösningarna på problemen. Det betyder att makt måste delegeras från cheferna neråt i organisationen, säger Anette Hallin.

 

Tekniken hjälper eller stjälper beroende på hur vi använder den

Anette Hallin menar att det är viktigt att våga ifrågasätta spridda föreställningar om vad teknik har för effekter.

– Teknik är inte är bra eller dålig i sig. Den blir bra eller dålig genom vårt sätt att använda den och genom våra sätt att organisera oss tillsammans med den. Resultatet av varje teknikinförande är därmed unikt, säger Anette Hallin.

Hon manar till eftertanke när företaget står inför ett teknikskifte.

– Införandet av ny teknik handlar minst lika mycket, om inte mer, om förändringsarbete. Är man inte medveten om det kommer införandet inte att gå lika bra.

 

I tredje gradens teknik är människan inte med i loopen

– Jag är särskilt intresserad av hur man bäst samordnar människor och teknik, till exempel genom robotar på arbetsplatser, säger Anette Hallin. Den typen av teknik kan kallas för ”tredje gradens teknik”.

I tredje gradens teknik interagerar tekniken med annan teknik som interagerar med annan teknik för att interagera med omvärlden.

Hängde du med? Vi tar det från början.

Första gradens teknik innebär att tekniken interagerar direkt med omvärlden. Ett exempel är när du använder solglasögon för att skydda dig mot solen eller när du använder en yxa för att hugga ved.

Andra gradens teknik är teknik som interagerar med teknik som interagerar med omvärlden. Du använder andra gradens teknik till exempel när du tar en hammare för att slå i en spik i en vägg eller en skruvmejsel för att skruva i en skruv i en bräda.

Tredje gradens teknik klarar själv av att hämta information, fatta beslut på informationen och utföra en mer eller mindre förprogrammerad handling. Människan står helt utanför den här loopen (efter att ha skrivit algoritmerna för programvaran som utför allt och efter att ha kopplat ihop tekniken). Exempel på tredje gradens teknik är olika former av automatiseringslösningar såsom robotar, men även AI som har någon form av inbyggd algoritm för lärande, så kallad ”machine learning”.

– Det är inte bara ett företags produktivitet och de anställdas arbetsuppgifter och kompetens som förändras när ny teknik införs, säger Anette Hallin. Beroende på vilken typ av teknik som implementeras förändras också människans förhållande till andra människor, till omvärlden och till tekniken själv.

Digma-programmet

Programmet startade 2017 och är ett samarbete mellan Mälardalens högskola i Sverige och Anglia Ruskin University i Storbritannien.

Läs mer