Text

Datum 2019-11-20
Artikeltyp Reportage

Förskolans roll när segregation påverkar barns villkor

Denna artikel skrevs innan vårt officiella namnbyte den 1 januari 2022 från Mälardalens högskola (MDH) till Mälardalens universitet (MDU).

Lärare hjälper barn att klättra i skogen.

I förskolan tas de första stegen för ett livslångt lärande - men förutsättningarna är olika.

Segregationen i samhället är en faktor hela vägen från förskola till högskola. Ökade skillnader innebär högre krav både för förskolepersonalen och för de lärosäten som utbildar blivande förskollärare.

Förutsättningarna för de yngsta barnen stod i fokus när MDH:s forskningsmiljö Barn och unga i skola och samhälle samlades på Expectrum i Västerås för en kunskapsfördjupning kring barn och segregation.

Mer än 90 procent av landets 3-5 åringar går i förskolan. En verksamhet som lägger grunden för ett livslångt lärande och ska vara likvärdig för alla barn.

För många nyanlända är förskolan också första förankringen i ett svenskt vardagsliv. Dagliga möten ger goda möjligheter för ett familjecentrerat arbetssätt och ger förutsättningar för att etablera sociala nätverk.

Samtidigt är det en utmaning att genom kunskap och samtal ge föräldrarna underlag för kloka beslut, snarare än att komma med pekpinnar om hur det ska vara.

Lärarstudenterna behöver under utbildningen få verktyg att jobba med i praktiken, i verksamheter där barn inte bara har individuella behov och olikheter utan även bär på strukturella och miljömässiga skillnader som påverkar deras möjligheter till lärande.   


Bostads- och utbildningssegregation

– Medan det förr var en spridning av betyg och kunskapsnivå mellan eleverna i ett klassrum är det idag en spridning mellan skolor, säger Johannes Lunneblad som forskar inom interkulturell pedagogik vid Göteborgs Universitet och är på plats för diskussionen kring barn och segregation.

Bostadssegregationen påverkar sammansättningen av barngrupperna och i förlängningen elevernas möjligheter till inlärning. Personalen följer samma mönster och väljer, eller väljer bort verksamheter beroende på bostadsområdets status. Samtidigt är förväntningarna och kraven från vårdnadshavarna höga. Individualisering och marknadsanpassning i ett omstrukturerat välfärdssamhälle ger mer av en säljare-kund-relation.

– Det finns ett starkt fokus av att utgå från barns intresse och att barnen ska få vara med och styra, men vi får inte glömma det kompensatoriska i uppdraget då vi jobbar i områden där barnen har skiftande erfarenhet. De barn som sällan eller aldrig besöker Expectrum eller konstmuseet eller liknande med sina föräldrar till exempel, att också se vad de barnen behöver fylla på med, säger Ester Catucci som är doktorand i didaktik.


Specialpedagogiken ger perspektiv

En grundfråga är hur högskolan som lärarutbildare kan ge studenterna viljan att arbeta i socialt utsatta områden och kompetensen att göra det. Specialpedagogiken är ett bra exempel på en kurs där många studenter får upp ögonen för sin egen roll, med fokus på miljön snarare än individen och hur parametrar runt omkring påverkar barnets förutsättningar.

– Många säger efter kursen ”Jag trodde det bara var barn med diagnoser som omfattas av särskilda behov och insatser, nu förstår jag att det finns många fler barn jag ska uppmärksamma och att det är mitt ansvar att jobba med dem också för att locka till utbyte och lekfullt lärande”, säger Gun-Marie Wetso som är universitetslektor i specialpedagogik.

Även inom högskolan finns en målsättning att lyckas kompensera för de olika förutsättningar studenterna har, och se till att alla är kunskapsmässigt lika då de slutar sin utbildning. Ändå kan problematiken följa med hela vägen till yrkeslivet. På samma sätt som föräldrar och personal ibland väljer bort verksamheter baserat på område och sammansättning av barngrupperna, finns det en risk att vissa förskolor väljer bort viss personal.


Positiva exempel

Flera medarbetare inom forskningsmiljön lyfter behovet av att fokusera på positiva aspekter. Ett exempel kan vara tvålärarsystemet, att även i förskolan få vara ett team och istället för att arbeta ensam kunna ta sig an uppgiften tillsammans med en lärarkollega.

– Starka arbetsteam gör en jättestor skillnad. Då blir utmaningarna mer intressanta än svåra att ta sig an, säger Johanna Lundqvist, universitetslektor i specialpedagogik.