Avhandlingens titel är ”Supporting the design of reconfigurable production systems”.

Opponent är docent Erik Sundin, Linköpings universitet. Betygsnämnd är professor Lena Mårtensson, Kungliga tekniska högskolan, professor Gunnar Bolmsjö, Högskolan Väst samt professor Erik Dahlquist, MDH.

Tillverkande företag måste kunna konkurrera med produktionssystem som snabbt kan hantera förändringar i volym, produktvariation, tekniklösningar och produktionsort. För att hantera dessa typer av förändringar har rekonfigurerbarhet förespråkats som ett viktigt konkurrensmedel, vilket innebär förmåga att enkelt ordna om i produktionssystemets struktur för att på sätt vara förberedd på framtida förändringar. Det är dock inte tydligt hur man under produktionssystemets utformningsprocess ska kunna fånga in behovet av rekonfigurerbarhet och därefter stödja utformningen utifrån detta behov. Därför är syftet med denna avhandling att öka kunskapen kring hur man kan stödja utformningen av rekonfigurerbara produktionssystem.

Rekonfigurerbarhet är ett brett begrepp som innefattar många olika egenskaper eller karakteristik som konverterbarhet, skalbarhet, automatiserbarhet, mobilitet modularitet, integrerbarhet och diagnoserbarhet.  Dessa egenskaper skapar tillsammans förutsättningar för att hantera olika typer av förändringar.

I åtta fallstudier har kunskap och praktik kring rekonfigurerbarhet och dess karakteristik studerats under produktionssystemsutformning i tillverkande företag. I tre av fallstudierna har rekonfigurerbara produktionssystem studerats med syfte att identifiera och exemplifiera länken mellan behovet av rekonfigurerbarhet och olika rekonfigurerbarhets-karakteristika. I de resterande fallstudierna har behov, förutsättningar och hur rekonfigurerbarhet beaktas under produktionssystemets utformningsprocess studerats.

Studierna har visat att behovet inom industrin av att hantera förändringar i produktionssystemet anses högt, men att rekonfigurerbarhet inte är ett välkänt och etablerat begrepp. Behovet av rekonfigurerbarhet analyseras inte systematiskt då ett produktionssystem ska utformas, utan rekonfigurerbarhet beaktas ofta fragmentariskt under utformningsprocessen. I flera fall specificeras lösningar i ett tidigt skede innan det verkliga behovet har kartlagts vilket leder till ett ökat arbete i senare skeden av utvecklingsprocessen. Det stöd som idag används för produktionssystemsutformning inom industrin inkluderar rekonfigurerbarhet till liten del.

Baserat på litteraturgenomgången och resultaten av fallstudierna, motiveras och förslås ett stöd för utformning av rekonfigurerbara produktionssystem. Detta innefattar stöd för att först specificera behovet av rekonfigurerbarhet och därefter hur det identifierade behovet ska inkluderas i produktionssystemets utformningsprocess.