Om mig - Mirkka Söderman

Jag är legitimerad sjuksköterska med specialistutbildning i onkologisk vård, en magisterexamen inom ämnet omvårdnad från Ersta Sköndal högskola och en masterexamen inom ämnet omvårdnad från Karlstad Universitet. Jag är för närvarande universitetsadjunkt på Mälardalens högskola, akademin för Hälsa, vård och välfärd (HVV) inom ämnet vårdvetenskap.

Min egen sjuksköterskeexamen tog jag på dåvarande Hälsohögskolan i Stockholm, nuvarande KI, januari 1997. Som yrkesverksam sjuksköterska har jag arbetat huvudsakligen inom palliativ onkologisk hemsjukvård och även min magisterexamen handlade om palliativ vård, om ”Andlig omvårdnad från ett sjuksköterskeperspektiv”. Det var en intervjustudie med sjuksköterskor som arbetar inom avancerad palliativ hemsjukvård och resultatet visade framförallt att verktyget för andlig omvårdnad var samtalet mellan sjuksköterskan och patienten eller dess anhöriga.

Min masterexamen sedan handlade om ”Vårdande och icke vårdande möten mellan vårdare och invandrare med demenssymtom”. Det var en studie som innefattade observationer i två språkligt skilda kontext, ett finskspråkigt och ett svenskspråkigt gruppboende för personer med demenssymtom. Resultatet från den studien visade att möten kan vara vårdande, icke-vårdande, och genomföras med hjälp av ett personcentrerat förhållningssätt. Kommunikation och relationer kunde underlättas av ett gemensamt språk, men även av att lära sig att tolka de boendes behov och önskemål.

Pågående och planerade projekt

Studien i min masterexamen var en del av ett större pågående projekt som handlar om vård och omsorg från äldre invandrade personers med demenssymtom, anhörigas samt vård- och omsorgspersonalens perspektiv. Den innefattar förutom observationer i särskilda boenden även intervjuer med både vårdare och anhöriga där materialet är analyserat och artiklar är inskickade med förhoppning om publicering i olika tidskrifter. Det planeras även för en ytterligare utökning av studien eftersom ämnet är högaktuellt med tanke på att det totala antalet personer med demenssymptom väntas fördubblas var 20 år och det finns ökande grupper av äldre invandrare både nationellt och internationellt. Men även för att finns kunskapsluckor om hur man genomför välfungerande hälso- och sjukvård för invandrare med demenssymtom.