Klicka för att se genvägar
Mälardalens högskolas logotyp. Klicka på bilden för att komma till startsidan.
Anpassa
|
Lyssna
|
Kontakta oss
|
Personalsök
|
Suomeksi
|
|

Om mig

Jag är fil. dr i sociologi och arbetar som lektor vid samhällsvetenskapliga avdelningen på HST.

Min undervisning

Jag har undervisat på Mälardalens Högskolan sedan 1999, inom såväl fristående kurser i sociologi och kvalitativ forskningstradition som i det beteendevetenskapliga programmets kursutbud. Det är främst kurser inom kommunikation samt diskurs- och narrativ analys som jag har utvecklat och genomför tillsammans med kollegor från olika akademier, sedan 2011 inom ramen för det beteendevetenskapliga programmet.

Min forskning – två huvudspår

Det finns två spår i mitt forskningsintresse. Ett som är inriktat mot mobbningsfrågor och rör mobbningens problematik. Det andra spåret är människors identitetsskapande i berättelser – med utgångspunkt i att allt berättande om oss själva är en del av kulturellt förankrade berättelser.

Forskargrupper

Jag ingår i två olika tvärvetenskapliga forskargrupper. En grupp arbetar med livsberättelseforskning vid Karlstads universitet. Under 2012 gav gruppen ut en antologi kring deras olika forskningsprojekt. Den andra forskargruppen arbetar med olika diskursanalytiska ansatser vid Stockholms universitet. Gruppen anordnar och ansvarar för en konferens (ADHOC) under 2012, med fokus på analys av konferensdeltagarnas empiriska material.

Min avhandling

Jag disputerade år 2010 vid Örebro Universitet med avhandlingen Mobbning, intriger, offerskap – att tala om sig själv som mobbad i arbetslivet. I den analyserar och diskuterar jag hur berättare retoriskt organiserar sina berättelser för att förmedla vad mobbningen har inneburit för dem och hur de själva vill bli uppfattade, men även vad de vill åstadkomma med sitt berättande. Diskursen om vuxenmobbning – med dess medföljande berättelser, associationer, ordval och metaforer kring mobbning – möjliggör men begränsar även berättandet. I fokus för studien är bl.a. hur denna diskurs används som en resurs i berättelserna. Det är således en språknära ansats där forskningstraditioner som narrativ analys, diskursiv psykologi och samtalsanalys förenas.

Övriga publikationer

Några av mina övriga publikationer finns i nedanstående förteckning.

 

Mina publkationer i DiVA

”Mobbning är ett farligt och smittsamt virus” – metaforer som retorisk resurs i berättelser

Projekt Mötesplats Torshälla : - en utvärdering av ett samverkansprojekt mellan Torshälla Stads förvaltning, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Landstinget

Ett tämligen unikt samverkansprojekt pågår sedan februari 1997 i Torshälla. Under medborgarkontorets tak samlas företrädare för socialförvaltning, arbetsförmedling, försäkringskassa och landsting för att genom nytänkande och samverkan utforma och prova nya vägar till ett meningsfullt arbete åt alla. Genom att tillhandahålla en mötesplats för såväl myndigheternas finansiella och personella tillgångar som berörda grupprs önskningar och mål vill man komma tillrätta med det "revirtänkande" som kan förekomma mellan olika myndigheter. Individen står i centrum. Målsättningen är att besökarna snabbare ska får arbete, utbildning eller annan sysselsättning.

Rapporten behandlar hur projekthandläggarna har arbetat för att lösa samverkansproblematik mellan myndigheter, vilket kan orsakas av enskilda myndigheters organisatoriska lösningar, skilda regelverk och/eller olika kunskaps- och förklaringsmodeller, som kan innebära att människan inte får den hjälp hon behöver.

Det institutionella samtalet : En studie av mötet mellan välfärdsbyråkrat och medborgare på försäkringskassan

I detta arbete studeras det institutionella samtalet mellan rehabiliteringshandläggare och besökare på försäkringskassan utifrån en samtalsanalytisk och sociologisk ansats. Syftet är att beskriva och analysera generella och specifika aspekter av det institutionella samtalet. Det teoretiska perspektivet utgörs således av samtalsanalysens företrädare från Harvey Sacks till Per Linell och Erving Goffman med sin teori om ”interaktionens ritualer”. De frågeställningar som behandlas är: Vad karaktäriserar mötesarenan? Hur struktureras samtalet i det givna sammanhanget? Hur ser mötets inre dynamik ut utifrån mötets givna förutsättningar? Hur ser maktsamspelet ut? Hur upprätthålls ”dramaturgin”?

Resultatet jag har kommit fram till är att jag kan urskilja fem faser i samtalet som stämmer väl överens med tidigare forskning kring institutionella samtal. Faserna kan variera, men det som tydligt består är förekomsten av en början och ett slut på mötet. Enligt det goffmanianska synsättet har parterna internaliserat hur samtalet går till och accepterar då maktsamspelet mellan dem i den asymmetriska relationen. Den asymmetriska relationen både förstärks och tonas ned genom den fysiska miljön och dess rekvisita och genom handläggarnas bruk av vardagliga ord i samtalet. Handläggarna är den dominerande parten då jag hos dem har urskilt språkmarkeringar som syftar till att styra samtalet. I ett möte sker även en form av disciplinering av en besökare, vilken ifrågasatte regelverket.

Dramaturgin upprätthålls genom att samtalsparterna accepterar sina givna roller i maktsamspelet och lyckas bevara en dramaturgisk disciplin mötet ut. Besökarna uppvisar en rolldistans, som även kan betraktas som en del av trovärdighetsintrycket. Parterna ger olika intryck i sina rollframträdanden till varandra och kommer oftast fram till en gemensam definition av situationen. I ett möte har jag upptäckt en kamp om situationsdefinitionen, där besökaren påverkar handläggaren till en annan definition av situationen. Det sker således en glidning i förhållningssätt hos handläggarna till att anpassa sitt agerande efter besökarnas attribut. Denna glidning innebär att parterna följer uppförandereglerna inom den interaktionella ordningen, vilket visar hur starkt parterna drivs av den moraliska kraften att ge varandra ett passande bemötande. Den moraliska drivkraften visar sig även i parternas sätt att ständigt rädda varandras ansikten i samtalet. Samtidigt som jag kan se hur den interaktionella ordningen fungerar oberoende av den institutionella ordningen, kan jag även se flera kopplingar mellan de två. Resultatet pekar på intressanta tendenser, vilket gör att jag gärna ser en att större studie genomförs på liknande sätt, då denna studie inte är så empiriskt omfattande.