Min forskning

Mitt intresseområde inom sociologin finns inom politisk sociologi, med särskilt intresse för frågor som rör makt och alstrande av samtycke, dvs. hur man formar uppfattningar för att nå den nödvändiga konsensusen. Vad gäller metodologi använder jag gärna kritisk diskursanalys och kritisk realism, som i min doktorsavhandling som är en realistisk diskursanalys (se nedan).

Senaste publikationer:
• I april 2016 kom ut boken Samproduktionens retorik och praktik där jag skrev ett kapitel om det svenska universitetets samproduktionsdiskurs, alltså diskursen kring den nya praktiken av samverkan mellan lärosäten och aktörer utanför akademin, vilket villkorats av nyliberal ekonomisk politik.
• I augusti 2016 kom arbetsrapporten Jämställdhetsintegrering av grönstrukturplanen genom sociotopkartering (”sociotop” syftar på en plats där det finns social samvaro och kartering syftar på insamling av data för framställning av kartor), som var ett projekt beställt av Västerås stad för att kartlägga hur kvinnor och män, flickor och pojkar använder och upplever olika grönområden i Västerås, vilket kom att ligga som underlag för stadens fortsatta planering och utveckling av en ny grönstrukturplan. Data samlades av fyra studenter genom intervjuer och observationer och det bearbetades både kvantitativt och kvalitativt.
• I augusti 2017 lanserade jag i Santiago, Chile, en bok där jag är medförfattare och som rör politisk samtidshistoria. Boken är på spanska och handlar om motståndet mot nyliberalismens pilotexperiment i Chile 1979-1983.

För närvarande är jag medlem i två forskargrupper här på MDH:
• Seminarier i Hållbart Arbetsliv (HAL)
• Studier i Demokrati, makt och medborgarskap (DEM)

Här följer en kort abstract av min doktorsavhandling Från ”tyst vår” till ”hållbar utveckling”. En kritisk diskursanalys av miljöfrågans utveckling 1962–1987 ( fulltext ).

Avhandlingen är en studie av miljöfrågans utveckling ur ett diskursivt perspektiv. I den analyseras synen på natur och miljö hos flera NGO:er och ledande politiska organ och det förklaras även hur ett visst synsätt kom att bli hegemoniskt. Texter från nio olika aktörer från skilda praktiker analyseras i relation till den samhälleliga kontexten och viktiga händelser. Genom att relatera diskurserna med icke-diskursiva aspekter, som ekonomiska förhållanden, teknologisk utveckling och politiska intressen strävar avhandlingen efter att finna de kausala krafter och mekanismer som genererade miljödiskursen och dess institutionalisering. Analysen behandlar perioden mellan publiceringen av boken Tyst vår 1962 och FN:s lansering av begreppet hållbar utveckling 1987. Studien utgår från en realistisk ståndpunkt och tillämpar kritisk diskursanalys (CDA) som metod. Här utvecklas och tillämpas en analysmodell på tre nivåer: en sociolingvistisk, en institutionell och en makrosocial nivå; vilket också utgör studiens metodologiska progression från beskrivning till förklaring.

Resultatet visar att den diskursiva utvecklingen hegemoniserades av ett västerländskt synsätt som pläderade för ekonomisk tillväxt. Denna ”västerländska tillväxtdiskurs” vann successivt terräng på bekostnad av den ”antisystemiska förändringsdiskurs” som såg en strukturell samhällsförändring som lösningen på miljöproblemen. Mekanismer som gallring av synsätten och utestängning av aktörer från den gemensamma diskursiva praktiken var betydelsefulla för att homogenisera diskurserna och utveckla en viss konsensus. Genom att inkorporera den del av miljörörelsen som inte stred mot det rådande ekonomiska och politiska systemet omvandlade FN istället dessa krafter till stöd för sitt projekt, vilket utgör en del av den hegemoniska processen. Miljödiskursen institutionaliserades när allt flera aktörer inkorporerades i den nya diskursiva ordningen och miljömålen förankrades i samhällets institutioner.

Institutionaliseringen av miljöfrågan ändrade problematikens tyngdpunkt från social kritik till en fråga av utvecklings- och teknisk karaktär, något som bidrog till att tona ner miljödiskursens ursprungliga kritiska och antisystemiska karaktär. Genom att förvandla den kritiska och negativa beskrivningen av situationen till en mer harmonisk och hoppfull vision, såsom tanken om hållbar utveckling, beredde man marken för den senare utvecklingen av ekologisk modernisering. Den hegemoniska västerländska tillväxtdiskursens myntande av begreppet hållbar utveckling med betoning på framsteg och ekonomisk tillväxt resulterade i att man låste miljöfrågan inom det aktuella systemets ramar.