Liten presentation av Gunnel Ahlbergs väg genom arbetslivet

Jag började under 1980-talet på Institutet för Psykosocial Miljömedicin (IPM) arbeta med forskning om samband mellan psykosocial arbetsmiljö och hälsa, framförallt hjärt-kärlsjukdom. Vi samlade in data med flera olika metoder, deltagare tog bl.a. blodtryck på sig själva varje timme under ett dygn, fyllde i dagbok om känslomässigt tillstånd, deltog i gruppintervjuer och svarade på enkäter. Vissa projekt handlade om olika typer av förändringsarbete, exempelvis försök till förbättring av arbetsmiljön inom vården eller införandet av ökad anhörig-medverkan inom cancersjukvården.

Eftersom fokus på arbetsmiljö efterhand minskade på IPM (numera Stressforskningsinstitutet) började jag i stället på Arbets- och miljömedicin inom Stockholms läns landsting. Där fanns många beteendevetare som det var mycket stimulerande att arbeta tillsammans med. Ett stort epidemiologiskt projekt handlade om risk- och friskfaktorer för nack- och ryggbesvär där vi var 7 beteendevetare som intervjuade flera tusen Norrtäljebor om arbetsförhållanden och övrigt liv. Den intervju-teknik vi använde oss av kom senare att utvecklas till ARIA (ARbetsInnehållsAnalys). Ett annat stort projekt hette MOA (Moderna arbetsvillkor och levnadsvillkor för kvinnor och män) där just ARIA blev ARIA. Det var ett tvärvetenskapligt projekt med beteendevetare, ergonomer, yrkeshygieniker och statistiker. I MOA-projektet vidgades perspektivet från individ till att mycket mer lägga fokus på arbetsplatsen och organisationen.

Jag disputerade vid Stockholms universitet 1999, min avhandling handlade om psykosocial vårdarbetsmiljö och hälsa.
Efter disputationen arbetade jag på Karolinska Institutet med en kvalitativ studie om stödjande och hindrande faktorer inom kommun och landsting (inom projektet HaKuL, hållbar arbetshälsa inom kommuner och landsting). De individuella intervjuerna jag gjorde kunde vid analysen visa på organisatoriska brister och ”luckor” i kommunikationen.

År 2000 började jag på dåvarande Arbetslivsinstitutet i Stockholm där mina områden kom att även omfatta utbildning. Arbetslivsinstitutet ansvarade för all vidareutbildning av personal inom företagshälsovård och tillsammans med Kerstin Isaksson utvecklade vi kursen ”Arbetsorganisation och förändringsarbete”, en vidareutbildning för beteendevetare. Kursens uppläggning gjorde att jag förutom mina ”gamla” områden även fick lära mig mer och mer om ämnen som arbetsmiljöarbete, lärande och ledarskap.
Under mina senare år på ALI jobbade jag halvtid på Karolinska Institutet med en kvalitativ studie om vad som utmärker företag med låg långtidssjukfrånvaro (HOF, Hälsa och Framtid)

När Arbetslivsinstitutet lades ned hamnade jag med kursen Arborg här på MDH. Nu undervisar jag på olika kurser inom arbetslivspsykologi och utredningsmetodik och har i större och större utsträckning börjat undervisa om ledarskap och kommunikation. Jag ser positivt på en utveckling av ledarskapsforskningen som mer ser till förhållandet mellan ledare och medarbetare och även ser ledarskapet i sitt organisatoriska sammanhang.

Jag ser det som en styrka som handledare att jag har erfarenhet av ett flertal olika datainsamlingsmetoder och både kvantitativ och kvalitativ analys.