Marie Mörndal försvarar sin avhandling i industriell ekonomi och organisation

Disputationer och licentiatseminarier

Datum: 2018-06-01
Tid: 13.00
Plats: MDH, Västerås, sal Pi

Marie Mörndal försvarar sin avhandling i industriell ekonomi och organisation den 1 juni på MDH i Västerås.

Titel: ”Vi måste takta!” En studie av organisering för samverkan ”

Opponent är professor Johan Berlin, Högskolan Väst. Betygsnämnd är professor Malin Tillmar,  Linnéuniversitetet, docent Renita Thedvall, Stockholms universitet, samt professor Patrik Zapata, Göteborgs universitet.

Reserv: Docent Peter E Johansson, MDH

Avhandlingen har nummer: 259

Sammanfattning

Samverkan uppfattas som en positiv företeelse av aktörer i offentlig sektor och ses ofta som ett sätt att med begränsade resurser möta morgondagens samhällsutmaningar. Denna positiva inställning tycks vara bestående, trots att forskning pekar på svårigheter i samverkansprojekt. De svårigheter som uppkommer i samverkan relateras till gränser, såväl organisatoriska som professionella. Hur gränser förstås och hanteras är därmed en central aspekt i gränsöverskridande organisering, det vill säga organisering för samverkan.

Tidigare forskning om samverkan studerar samverkansprojekt som är pågående eller avslutade, men denna avhandling beskriver och diskuterar hur förberedandet – organiseringen – för samverkan går till. Avhandlingens syfte är att utforska och fördjupa förståelsen för den praktik som utvecklas i organisering för samverkan.

En kommuns organiseringsarbete för att förbättra intern samverkan och samtidigt förbereda för samverkan med externa organisationer, har studerats. Arbetet leddes av två projektledare och genomfördes i samverkan med organisationens chefer och medarbetare. Organisering för samverkan har studerats med en praktikorienterad ansats. Fokus har därmed legat på vad som gjordes och vilka aktiviteter som utfördes under organiseringsarbetet. Det empiriska materialet består av deltagande observationer av projektledarnas arbete.

Projektledarnas praktik växte fram under organiseringsarbetet. Deras praktik utvecklades till fem aktivitetsmönster som benämns planera, navigera, interagera, dokumentera samt takta. Begreppet ”takta” användes för att anpassa organisationens aktiviteter till varandra. I avhandlingen används begreppet som en benämning på ett överordnande aktivitetsmönster som styrde de övriga fyra aktivitetsmönstren och möjliggjorde att aktiviteter prioriterades, ordnades tidsmässigt och dessutom genomfördes på lämplig plats. Begreppet takta bidrar till en förståelse för hur aktiviteter skapar rytmer i en organisation samt hur dessa anpassas till organisationens övergripande takt. För att takta måste kännedom finnas om andra aktiviteters rytmer som påverkar taktandet. Takta som överordnande aktivitetsmönster har en komplexitet som kan beskrivas i flera dimensioner: tidsmässig, social, gränsöverskridande, känslomässig, holistisk, samt i en situerad dimension. Dessa dimensioner bidrar till förståelsen för hur taktande görs vid gränsöverskridande organisering, vad det innebär att takta samt underlättar analys när taktandet fallerar.

Avhandlingens slutsats är att ett medvetet taktande av aktiviteter vid gränsöverskridande organisering ökar möjligheterna att de genomförs i ”rätt” ordning, i ”rätt” tid och på ”rätt” plats. Det flerdimensionella konceptet takta utgör därmed ett användbart begrepp och kan användas som ett verktyg vid planering av gränsöverskridande organisering samt även som ett analysinstrument när organiseringen går i otakt med andra aktiviteter. Ett praktikorienterat perspektiv möjliggör utforskandet av de aktivitetsmönster som skapas i organisering för samverkan och ökar förståelsen för hur gränsöverskridande organisering görs.